Har alltid haft lite svårt att förstå mig på den sluddrande och hårige Leif GW Persson.
Jag vet inte om han är allvarlig eller om han driver med mig och andra TV-tittare när han i olika TV-program ska bena ut och förklara något brott som har begåtts. Men efter att ha läst hans bok ”Gustavs grabb” får jag nog ta och ändra mig. Att denne gruffliga gubbe en gång i tiden har varit en liten pojke med blonda lockar, klarblå blick och ljus stämma är svårt att förstå. Boken handlar om hans barndom, skoltid och senare familj- och arbetsliv. Den innehåller kärlek, relationer, vänskap och massor av känslor. Leif GW Persson skriver förvånansvärt varmt och kärleksfullt om sina vänner och sin familj, särskilt om pappa Gustav, barnen och kvinnorna som han varit gift med. Han beskriver även sitt komplicerade förhållande till sin mamma samt berättar på ett roande och spännande sätt om hur det var att växa upp och bli vuxen i Stockholm.