”Brobyggarna” av Jan Guillou är det bästa jag har läst på länge.
Det är tidigt 1900-tal. När tre fattiga bröder på det norska Vestlandet utanför Bergen förlorar sin far i havet, blir de ivägskickade av sin mor till fastlandet för att arbeta som repslagarlärlingar i en fabrik, då hon helt enkelt inte har råd att ha kvar dem hemma. Där blir de upptäckta av fabriksägarens son som förstår att de är ovanligt klipska och begåvade. Han ordnar så att de tre pojkarna får sin utbildning betalad och senare även skickade till Dresden för att bli ingenjörer. Hans tanke är att de ska bygga järnvägen mellan Oslo och Bergen, vilket de flesta tror är en omöjlighet.
Det här är den första boken i en triologi och vi får följa två av bröderna. Den äldste brodern Lauritz återvänder till Norge och återgäldar brödernas utbildning genom att hjälpa till med järnvägsbygget på Hardangervidda, vilket är otroligt svårt pga kylan och terrängen. Den andre broderna hamnar i Tyska Östafrika där han bygger järnväg mellan Dar es-Salaam och Tanganyikasjön, samtidigt som han får slåss mot lejon och kannibaler.
Den här boken saknar man när man läst ut den!