Susanna Kallur sa en gång efter ett misslyckat lopp att det enda man kan vara säker på är att ingenting blir som man tänker sig.
Så är det ofta i livet och så har det varit för oss den senaste tiden. På julafton hade jag magsjuka och på jullovet regnade alla chanser till skidåkning och skridskoturer bort och en trasig bil satte stopp för våra gästers nyårsbesök. Då var det lätt att deppa ihop. Därefter har det ena efter det andra hänt. De två sista veckorna har två av våra barn legat deckade med skyhög feber och mycket ont i halsen. Den här helgen skulle vi överraska barnen med en utflykt till ett speciellt badhus som vi har hört ska vara något alldeles extra. Det gick ju naturligtvis inte. Vi får ta det en annan dag…..
Som tur är har den här dagen blivit väldigt bra ändå. Kaninerna har fått flytta ut i trädgården igen (i var sin bur eftersom de har börjat bråka med varandra – typiskt tonårsbrorsor!), skidorna har fått ett nytt förvaringsutrymme i garaget, pulkorna har packats upp på vinden, ljusslingorna i trädgården har plockats ner och pelargonerna har fått komma in i husets ljus och värme för att kunna växa. Märker ni vad som sker? Jo, vintern börjar plockas bort och våren börjar förberedas! Härligt!
Ps. Och det äldsta barnet som varit allra sjukast har blivit lite, lite bättre under dagen! Dubbelgilla!