Det är många tankar och funderingar och känslor inombords när man väntar på sin lilla vovve och till slut äntligen får åka hem med henne.
1) Jag är 40 år och den första tanken är: ”Hjälp, vad ska mamma säga?!?!”!
(Det måste vara något fel på mig.)
2) Jag orkar inte med några bessewissrar som av någon anledning måste få ur sig en massa åsikter och råd som jag inte har bett om.
3) Jag orkar inte med några negativa kommentarer. Jag har själv ältat det negativa med att ha hund de sista 12 åren. Det finns många orsaker till att vi inte har skaffat hund tidigare. Vi har tänkt efter och tänkt efter och tänkt efter. Vi är varken naiva eller dumma i huvudet. Nu vill jag bli boostad med en massa positiv energi.
4) Hon är så fin och jag längtar så och jag tror att jag redan älskar henne lite grann…..
5) Ja, vi vet att vi binder upp oss igen nu när barnen börjar bli stora!
6) Hur ska det gå på campingen? Tänk om hon skäller där hela dagarna? Jag får ont i magen av att tänka på det.
7) Åååhhhh, vad dyrt det är! Hur kan en husdjursförsäkring vara dyrare än en barnförsäkring? Ångest! Ångest! Ångest!
8) Tänk om något händer henne? Jag vågar inte tro att hon är vår innan hon är här.
9) Var ska hon sova?
10) Var ska hon äta?
11) Hur ska hon åka i bilen? Hur ska vi få plats?
12) Tack gode Gud för dem som peppar mig och uppmuntrar mig.
13) Tack gode Gud för dem som kan ge mig goda råd. (Som jag har bett om!!!)
14) Tack gode Gud för att Du förde in lilla Juni i vårt liv.
15) Nu är hon här! Nu är hon vår! Oj, vad konstigt det känns! Åh, vad hon är underbar!
16) Hur ska det gå i natt?
17) Mamma kommer att älska henne…….