”En man som heter Ove” av Fredrik Backman finns på ungefär var fjärde filt när man går längs stranden.
Vilket inte alls är konstigt. Jag förstår mycket väl att den här boken är populär, för den är både humoristisk, sorglig och tänkvärd. Jag blir imponerad av sådana här författare. Man får sig en tankeställare att ta vara på livet och vara extra rädd om sina kära när man läser den här historien. Den handlar om Ove, naturligtvis, som mist sin maka Sonja och känner att livet inte längre är värt att leva. Han har alltid varit principfast och har faktiskt aldrig fel, förutom en enda gång på 80-talet. Och då hade han egentligen inte fel. Han håller hårt på ordningen i radhusområdet där han och Sonja har levt i 40 år. Nu flyttar det in en ny familj i ett av husen, som ställer till det för Ove.