Jul, jul strålande jul…..
Vi drömmer väl alla om den ultimata julen. Den kanske ser lite olika ut för oss, men i stort är våra drömmar antagligen ganska lika.
Det börjar med frost och snö. Visst är det vackert när vårt mörka land plötsligt glimrar och glittrar. Visst ger det julstämning. Sedan kommer de tusen tända juleljusen. Dem behöver vi verkligen. Vilken bra svensk uppfinning adventsljustaken är. Vad skulle vi göra utan den? Därefter lyssnar vi på musik. Inte vill vi längre ha dans runt granen med Bosse Larsson eller Jan Malmsjö som sjunger Jul i Gamla stan. Nej, vi vill ha Måns Zelmerlöw, Sonja Alden, Martin Stenmark och Carola Häggkvist som stämningsfullt och medryckande framför den ena juligare sången än den andra. Underbart! Därefter vill vi pynta vårt hem. Det blir höga ljus, röda gardiner, ulliga tomtar, skira änglar, bulliga hjärtan, färskt granris, svenska äpplen, doftande kanelstänger, torkade apelsinhalvor, oknäckta nötter och välfyllda karamellskålar. Allt för en rätta stämningen. Julfesterna och luciatågen avlöser varandra. De är inte alltid lika roliga som man skulle önska. Både föräldrar och barn kommer hem genomsvettiga och på högvarv. Dagarna innan julafton ställs till sist julgranen in. Ni vet den där Disneygranen som alla påstår sig vilja ha, fastän jag hitills inte sett en enda svensk som satt kulörta lampor i sin gran. Vi svenskar är sparsmakade när det gäller våra granar. Vi måste också komma på vilka julklappar som ska ges bort och hinnas köpa in. Tacka vet jag julklappsleken, men några vanliga julklappar vill man ju ändå ha! Och ge framför allt – det är roligare att ge än att få. Småkakor och lussekatter höjer ribban ytterligare, för att inte tala om rocky road, knäck och kola. Receptböcker och matbloggar slukas i jakten på den perfekta inlagda sillen, den grönaste kålen, de godaste köttbullarna och den kryddigaste senapen. När julen väl kommer vill vi ha det lugnt och skönt samtidigt som maten ska fram på bordet, marshallerna ska tändas, glöggen ska värmas, brasveden ska huggas, kläderna ska strykas, trädgårdsgången ska skottas och släktingarna ska kramas välkomna. Barnen ska vara snälla och inte bråka med varandra. Man och hustru ska vara sams och inte gräla på varandra. Klockan tre får man en stunds vila framför allas vår Kalle Anka. Helst vill man kunna ligga i soffan hela kvällen och äta chokladpraliner. Vid midnatt går man på mässa i kyrkan för att avsluta årets bästa dag på det allra bästa sättet. O, Helga naaaaaatt…..
Jag hör många som blir trötta på julen så fort de kommer ut i butikerna. Julpyntet åker fram redan i månadsskiftet september-oktober. I mataffärerna möts vi av höga pallar med choklad, tomteskum och godiskalendrar. Man blir mätt bara man ser det. Många blir också uttröttade av alla ”måsten” (vilket fruktansvärt trist ord!) och stressen som julklapparna, julbaket och alla julförväntningar ger. Det är väl tråkigt? Det är väl ändå inte så vi vill ha det? Det känns som att kärnan med julen är något helt annat. Eller hur?
Själv älskar jag julen, har vuxit upp med föräldrar som njutit av den och pyntat i stort sett varenda fönster med en adventsljusstake. Men jag har märkt att det är olika roligt olika år. Oftast älskar jag att pynta mitt hem, men det är okej även när det inte känns lika kul. Ofta orkar och vill jag baka en del till 1:a advent, men det är helt okej att köpa färdigt också. Jag vill ha rent och fint till jul, men den viktigaste storstädningen gör jag i februari-mars, när alla högtider är över och ljuset börjar komma tillbaka. Jag har aldrig åkt på det där med paketkalendrar, vilket jag har tackat mig själv för många gånger. Däremot är jag noga med att barnen ska få se TV-julkalendern och få vara med och bestämma vad vi ska ha för julmat och godis. Ofta vill de bara gå hemma och skrota i myskläder över julhelgen.
I år har vi bestämt till våra barns stora förskräckelse att vi ska bära in den ärvda plastgranen (Sorry, jag menar konstgranen!!!) som stått oanvänd på vinden de sista åren. Ja, jag vet att det är vansinnigt tråkigt, men jag vill prova hur det känns. Och det är ju faktiskt bättre både för ekonomin, miljön och städningen. Faktiskt. Jag har lovat mina små solstrålar att om det blir alltför tråkigt ska vi ha en riktig gran igen nästa år. (Då ska ni veta att jag har vuxit upp med att hugga min egen gran i egen skog) Hur som helst är jag nu så otroligt mogen att jag vet bättre än att inte stressa ihjäl mig inför julen, utan bara göra det som jag vill och orkar. Man får sätta en gräns för vad man ska köpa, hur mycket man ska baka och hur mycket pynt man vill ha hemma. Visst är jag väl vis som ett orakel? Jag hörde en intervju på radion med en tjej som emigrerat till Australien. Det hon saknade mest var julstämningen. I Australien är julafton tydligen en ganska vanlig dag, medan vi här i Sverige har hunnit skaffa oss starka jultraditioner. Julafton har fått ett magiskt skimmer över sig. Det ska vi vara stolta och glada över. Och ta vara på.
Vi får inte glömma bort varför vi firar jul. Vi får heller inte glömma bort att ta hand om varandra och hjälpa dem som har det svårt. I stället för att köpa onödiga prylar kan vi skänka pengar till välgörenhetsorganisationer. En av mina bästa julklappar någonsin var en get som en familj i Indien skulle få genom Frälsingsarmen. Det finns många bra saker att ge bort till behövande. Rent vatten, vaccinationssprutor, vätskeersättning….. Sånt som vi tar för självklarheter. Vi kan ge av vårt överflöd.
Jag önskar er en skön adventstid fram till jul med stunder över för nära och kära.
”Och jag drömmer om en tid av stilla ro
Då allting stannar till och allt det mörka byts till värme och ljus
Känna friden spridas i min själ är allt jag vill
Jag känner tacksamhet och mitt hjärta vet
Det är julens hemlighet”