Har just läst ut ”Analfabeten som kunde räkna” av Jonas Jonasson.
Boken är Jonassons andra roman efter fantastiska ”Hundraåringen som klev…”. Även den här gången blandar han historia och hittepå med en stor del humor. Han skriver otroligt underhållande. Önskar att jag själv hade hans sätt och kunskap att kunna skriva romaner.
Den här berättelsen handlar om den lilla fattiga flickan Nombeko som växer upp i ett skjul i Sydafrikas största kåkstad. Hennes förmåga att räkna, lösa problem och handskas med människor tar henne med på en lång, krokig resa genom livet.
Boken är väldigt bra, men jag fastnar trots det inte lika lätt som jag gjorde när jag läste ”Hundraåringen…”.