Fira påsk mitt i coronakrisen. Går det?
Ja, vi får väl göra vårt bästa i år och fira var för sig. Den här påsken blir självklart inte alls som vi hade planerat med kusinerna från Uppsala som skulle komma till oss. Jag saknar min familj alldeles enormt. Mina och min mans föräldrar som alla är över 70 år ”sitter i karantän” och vi vet inte när vi kan träffa dem igen. Men jag är tacksam över att de inte är ensamma, att de håller humöret uppe och att de åtminstone bor i hus med trädgård och skog runt omkring. Min syster som har Downs Syndrom och bor på gruppboende har besöksförbud och får inte gå till sitt jobb på Daglig Verksamhet. På min arbetsplats är det rörigt och mitt schema ändras från dag till dag, ibland från timme till timme. Min man och hans kompanjon som driver en affärsresebyrå tillsammans kämpar för att rädda företaget och de anställda. Hur ska det bli i framtiden? Aldrig någonsin trodde vi väl att vi skulle hamna i en sådan här knepig och orolig situation.
Vårt hus har fyllts av våra ungdomar som är hemma och pluggar på distans och jag har fullt upp med handla mat och föda alla gapande fågelmunnar. Att ha mina barn nära mitt i all oro över sjukdom och ekonomi är tröstande, uppiggande och hoppingivande. Vi ska göra vårt bästa under påskhelgen och laga god mat, vara ute mycket i naturen och mysa tillsammans.
Var rädda om Er! Tvätta händerna, håll avstånd, ring varandra och be en extra bön….
Önskar Er alla en fin påskhelg med en lång och varm blogg-KRAM!